Jag läser kissies.se

Och...

Kissie har blivit galen!

:D

Nillas dåliga dag, kapitel två.


Jag vet inte vad jag skulle göra utan Miss Beautiful Lovisa right here. Inte nog för att jag har en egen Israel-Gaza situation inom mig, jag har en liknande hemma och ännu en i skolan. Jag skulle gå sönder utan den tankeventilation och avslappning som denna trevliga dam ger.

Det är en chans att balansera allvar med sådant som bara hon och jag förstår. Glädje med idioti. Det är ett sätt att få respons och en knuff i rätt riktning. Det är en väg att följa när jag tappat bort resten. Det är någon som aldrig tycks ta ett steg längre bort än att jag kan nå henne.

Det är en säkerhet då jag vet att jag kan känna mina känslor i ro. Jag kan vara i uppror, ledsen, glad, sprudlande, strålande, bitter, arg, vacker och ful. Jag kan vara allt jag klarar av att känna utan att oroa mig över hur det kommer att bli mottaget.

Vår realtion består av en liten bubbla bara vi förstår innehållet av. Det krävs en blick, ett krökt ögonbryn en ryckning i mungipan. På något sätt lyckades vi ställa in en radiokanal, en våglängd, som ingen annan verkar hitta.

Jag har aldrig, innerst inne, tvivlat på att denna person inte skulle finnas bredvid mig. Jag har bara undrat hur saker kommer förändras, för jag vet hur man kan hitta en undangömd radiostation och sedan tappa bort den. Men jag är inte rädd. Jag är tacksam för det ställe i Gaza som hon symboliserar, där bomberna inte kan falla ner.

Jag har en övertänkande morgonhjärna och bristande intresse för skoluppgifter

Jag borde ha förstått redan när jag slängde handen after mobilen, för att tysta det "mjuka" alarmet av Ted Gärdestads I'd rather write a symphony, att detta skulle bli en dålig dag. Det blir alltid en dålig dag när man ligger och försöker vänja ögonen vid svagt ljus, stönar av trötthet och önskar att natten inte var över ännu. i detta fall hade alarmet dragit upp mig ur drömmen då jag skulle se Fall out Boy på bio i köpenhamn. Jag hade kämpat som en tok för att få biljetter och komma dit i tid - men så sjunger Ted att han hellre skulle spela en symfoni.

Tankarna om sjukstrivning strök jag, jag ska ju fika semla med Lovisa idag! Så som jag sett fram emot denna gottefredag och en semla. Det faktum att sex timmar hårt arbete i skolan kom först ignorerade jag för stunden.
 
Som att inte min tiominuters utsträcka vaknatillperiod(brukar vanligtvis ta max två, eftersom att jag är så orolig att somna om), var nog för att få mig att förstå att detta skulle bli en hemsk dag, så försökte ödet få mig att förstå det när jag spenderade tio minuter med att ändra mina svarta BH-band till genomskinliga, bara för att upptäcka att det såg puckat ut och byta tillbaka. En kvart senare stod jag och delade kiwi och banan och jag började äntligen ana att dagen skulle bli en av de jobbigare när jag öppnade kylskåpet och såg att det faktiskt inte fanns något som frestade mig. Inte chokladsåsen, inte mammas Coopköpta semlor, inte osten - ingenting!

Men jag föll till full insikt först när bussen rullat in på busstationen och rakt utanför fönstret står den person jag allra minst vill se just nu. Eller ja, inte just den personen, det vorde ganska fantastisk om det vore så, men en look-a-like.

Samma korta spretande hår som jag inte vet om jag någonsin kommer att uppskatta på en kille igen, samma höga käkben och pigga ögon, samma ögonbryns/pannparti. Eller inte samma, men liknande.

Och medan jag satt där och stirrade, både bittert och förväntansfullt, så kände han absolut av min borrande blick. Bistert vände jag mig bort när han frågande slängt mig en blick. Precis där accepterade jag att det här var en dålig dag, jag beslutade att hänge mig totalt åt de miserabla känslor som virvlar i mig när jag ställs ansikte mot ansikte med de otroligt energikrävande uppgifter dagen innehåller.

Dock måste jag erkänna att jag är lite sådär bistert nöjd. Jag är nöjd med mig själv, jag är nöjd med min tid jag har fått hittills och vad jag har gjort av den. Hur skulle jag ha sett ut utan honom?

It takes a lot of patience, det här med att hålla koll på mig själv nu när jag vet att det är bara jag som jag kan förlita mig till fullo på. Det är som att ha tappat en krycka när man kan ha behövt två. Men jag är min bästa vän nu, det finns ingen jag känner så bra som mig själv.  

Vad Nilla gör på sysslolösa söndagar

För över en vecka sedan insjuknade min förevigt trogna, älskade och behövliga Lollo i inget mindre än influensan. Det är hemskt hur en sådan sak kan hålla henne och mig separerade så länge. I alla fall kroppsligt, tacka gudarna för telefoni.

Men nu har en liten fågel(eller ah, telefoni) skvallrat för mig att Lollo förmodligen kommer till skolan. Jag blev så till mig(läs: jag hade tråkigt, för mycket energi och oändliga BF-skills) att jag gjorde en "välkommentillbaka"-present!


Är jag inte världens bästa vän?

Vi får se om jag lyckas övertyga henne med mina ovärdeliga hundvalpsögon att ha den där pinnen på sig i skolan imorgon. Jag är dock osäker på om min hundvalpsblick fungerar på henne, hon kanske är imun eftersom att jag själv inte går på den, och hon är pretty much me. Eller jo, faktiskt, ibland går jag nog på den där blicken.

Funderar på nu om jag borde göra en åt Krille också. Typ: "I survived India" eller "I'm not allowed to go further then 20 feet from Nilla ever again!" 

Hm. Borde göra mig lite fruktsallad istället.

Ja just det!

Kom nyligen på att allas vår Mimmo fyller nitton just i dag. Kom också att tänka på den present jag fick av honom(en låt skickad över msn som han redan skickat någon månad tidigare) och bestämde mig för att ge en tillbaka. Dock visar jag den bara här på bloggen eftersom att om han verkligen får syn på den så är det ganska stor risk att jag kommer och ligga på skolgolvet på måndag och kippa efter luft i en kittelattack. <-- lång mening.

Men i alla fall, låt mig presentera ett Mimmo-kollage av bilder tagna av både Lollo och mig, de värsta vi kunde hitta. Konversationen var typ:
Lollo: Vill du ha alla knäppa bilder jag har på Mimmo?
Nilla: Ja! Jag kan göra ett kollage!
(Hon sade fula egentligen men det låter bara så dumt. Mimmo är liksom inte ful, han har bara ett uttrycksfullt ansike, titta själva)



Till Mimmo, om du skulle se detta: Jag gör det här av kärlek till dig, and you know it. Grattis på nittonårsdagen!

Jag <3 mig själv

Av någon konstig anledning körde jag mitt förra inlägg i Googles översättningsmaskin och satt och asgarvade åt resultatet:

I had just entered the last line in a Marabou chocolate bar and is measured to the limit. And it was only 100 grams more!

I remember the good old days when I could eat 250 grams of chocolate and a can of bones and Jerry on the same evening, it was like none stop, the pleasure was endless! (perhaps should point out that my appetite is usually endless once a month, however ...)

Perhaps this is what happens when you get older. I mean, when I was less so was my favorite moment of the whole birthday themselves breakfast. For when I used to get a cake or ice cream or chocolate balls of light in to eat (but I picked out the candles, of course), and it was wonderful! Now, however, I know how I begin to be like mom, who suspiciously eye towards cake and then go and put two sandwiches in toasters.

Next, I will conclude like pankaka, stop going to the movies and share a STOOOR popcorn with Lollo (as always, so far, have run out), and perhaps begin to fully dismiss karusellerna on tivoli.

Not that there is something wrong with my mother, she has simply found more taste in ostbrickor instead of pankaka, unfortunately, I must say that I am on the road in the same direction now, at six p.m. age. I have also begun to go dismiss many of the carousels I presume liked (fast, faster, not the fastest), but rather go around, and philosophies at different ticket position with mom while the sister and father go. Cinema, however, is the other way, from being okay is now <3

It is certainly something that breaks my nails straight trip to become a copy of my mother. Because we love like-minded, or in any case, people who respect my choice, but not copy cats. Where is the person in one?

Pust! Stånk! Stön! Min barndom är väck!(förbannade chokladkaka)

Jag åt precis upp den sista raden i en marabou chokladkaka och är mätt till bristningsgränsen. Och det var bara en 100 grammare!

Jag minns den gamla goda tiden då jag kunde äta 250 gram choklad och sedan en burk ben och jerry på en och samma kväll, det var liksom inget stop, njutningen var oändlig! (kanske borde påpeka att min aptit oftast är oändlig en gång i månaden, dock...)

Kanske det blir så när man blir äldre. Jag menar, när jag var mindre så var min favoritstund på hela födelsedagen själva frukosten. För då brukade jag få en bakelse eller glass eller chokladbollar med ljus i att äta(men jag plockade bort ljusen så klart), och det var ju underbart! Nu känner jag däremot hur jag börjar bli som mamma, som misstänksamt sneglar mot bakelsen och sedan går och stoppar två mackor i brödrosten. 

Härnäst kommer jag väl sluta tycka om pankaka, sluta gå på bio och dela en STOOOR popcorn med Lollo(som alltid, hittills, tagit slut), och kanske helt börja ogilla karusellerna på tivoli.

Inte för att det är något fel på min mamma, hon har helt enkelt funnit mer smak i ostbrickor istället för pankaka, dessvärre måste jag säga att jag är på väg i samma riktning nu, vid arton års ålder. Jag har också börjat ogilla att åka många av de karuseller jag förut gillade(snabb, snabbare, inte snabbast), utan går hellre runt och filosoferar vid olika lottstånd med mamma medan syster och pappa åker. Bion är dock åt andra hållet, från att ha varit okej är den nu <3 

Det är i alla fall något som bryter min spikraka resa mot att bli en kopia av min mor. För vi gillar likasinnade, eller i alla fall människor som respekterar mina val, men inte copycats. Vart är personen i en sådan?

JAAAA!

Nu är det gjort. Första steget mot att åka till USA!

Jag har precis skicakt iväg min ansökan. Tänk er underbara Nilla sköter om söta barn på dagarna, pluggar lite på collage, och upplever the american life at night. Det kommer bli det häftigaste jag någonsin har gjort, med råge!


Ah, längtar! Jag vill bo någonstans i Californien om jag får bestämma, men när Lollo komemr så gäller New York och hur mycket annat man än kan hinna på en månad!

En dödens dag(?)

Mycket har kretsat runt döden idag. Först och främst råkade jag nämna att Albus Dumbledore i Harry Potter dör och halva Engelska B klassen blir upprörda och skriker något i form av: "NEEEJ! Varför säger du så?! ÅÅÅÅH, nu kan jag ju inte läsa klaaaaart."
Nillas reaktion: Finns det människor som inte läst ut boken ännu? O.o'''

Sedan fick vi hem våra (efterlängtade?) vandrande pinnar, och jag trodde att de båda hade omkommit i den hårda kylan, de var ju stela som pinnar!
Men nu börjar de röra på sig :D



Så fort jag ser att de mår bra så ska ni få se bilder på Pinnen och Rundquist, vår familjs nyaste tillskott! 

Förföljd av en terrier

Jag är egentligen itne förföljd av en terrier. Det bara stod så när jag skulle skriva överskriften.(HAHAHA) Vad läskigt att vara förföljd av en terrier egentligen, fast en varg hade varit värre.

I alla fall så sitter jag med läxor. Jag känner mig så duktig, för jag gör dem faktiskt. Känns hoppfullt. Då kanske jag klarar våren i alla fall!

Btw ska Mimmo bjuda mig på pizza för att jag hjälper honom emd ett arbete, bara så alla vet det. Egentligen gillar jag inte pizza, men jag kan ju inte göra sånthär av ren vänlighet.

Mina knasiga drömmar

På sista tiden har jag drömt en del knasiga drömmar som dröjt sig kvar. Jag sitter och försöker tyda dem genom internetlexicon. Det är ganska intessant(eller intressangt som min svenskalärare säger).

Dröm 1 - Jag, syster och pappa befinner oss på en gård i Irak. Vi blir beskjutna med automatgevär. Helt plötsligt blir pappa en Japan som ska ge sig ut i krig. Han säger åt mig att jag ska ta min syster till De Tre Andarnas land.
Betydelse:
Automatgevär: Att se - bli hedrad/gräl och fiendeskap. Att bli beskjuten - min älskade kommer att svika mig.
Att säga adjö(till japanpappan): Det visar att jag vill bli fri från personen. Och vad som var utmärkande för honom i drömmen speciellt(att han skulle ut och kriga i en grön uiform?)
Uniform - etikett som väcker förargelse, en modig handling som ger anseende.

Dröm 2 - Jag är på en varm semester på kanarieöarna med min familj och poolen är fullproppad med människor. Det är massa tävlingar och sådant där.  Helt plötsligt får jag syn på en vän på andra sidan poolen och kikar lite nyfiket mot honom. När jag inte vet om han ser mig eller om han ser värden för tävlingen så bestämmer jag mig för att hoppa i poolen och bada över, jag kan ju inte gå runt, så håller jag dock på att drunkna.

Helt plötsligt är jag sedan med i en hålla andan tävling, som jag vinner efter att ha hållt andan i tio minuter. När jag kommer upp till ytan igen är det mindre folk runt poolen så jag bestämmer mig för att gå coh hälsa på min vän - men nu är han borta.

Jag håller på att drunkna igen, men kommer in i någon källare där jag skillat förför den här fiendekillen till min ganstagrupp. Två killar ur min egen grupp hoppar på och slår ner honom, sedan förstår jag att jag gillar killen(blond förövrigt O.o). På något sätt kommer hela hans grupp ner i källaren och skottlossning utlöses. Den där blondinen ville döda mig men han gillade mig visst tillbaka så han lät bli.

Det slutade med att vi blev kompisar och brände upp alla kroppar i ett tält på ett berg.
Betydelse:
Dråp - jag kan förhindra att någon råkar illa ut
Drunkning - ökade inkomster, tillfrisknande från sjukdom(:o fick i samband med drömmen reda på att jag inte längre hade b12-brist=normalt blodvärde=inte längre risk för dåligare saker)
Värme - att känna: långt liv
Källare - att vara i: dåliga tider
Kyssa någon som ser helt okej ut: rikedom och glädje. Fast när kvinna kysser man stor det falska nyheter i boken =/ 
Tält - gräl, sysslolöshet

Dröm 3 - min moster gör slut med sin nuvarande pojkvän pågrund av att hon tar hand om ett hittebarn han inte gillar. Han ger sig av. Moster bor nu högt upp i en stooor lägenhet med glasväggar och hela släkten är där.

Helt plötsligt visar det sig att moster och hennes barn är vampyrer(fast ser mer ut som varulvar) så alla försöker springa ifrån dem. Helt plötsligt är jag med Lollo och Martin i entrén till huset som vi inte får lämna för det är tydligen jättefarligt. Jag blir åh så kissnödig och springer på toa flera gånger innan jag tillslut tar tag i Lollo, smyger förbi Martin och rymmer ut ur huset.

Lollo är dock SÅ SEG, så vi kommer inte längre än till en skobutik på baksidan av huset. Där går mina kängor med hög klack sönder, butiksbiträdet kan inte laga dem och lagom som jag letat runt i hela butiken kommer min pappa dit, som är värsta vampyrslayern. Han försöker rädda mig bort från huset vilker resulterar i forsränning och blominhandling utanför ICA.
Betydelse:
Vampyr - livsfara
Fors - nyheter
Toalett - tur och snart mycket pengar
Trasiga skor - förlust/skam
Befinna mig på flykt - trevlig frukost

Well, det är konstiga drömmar jag har. Nu ska jag se CSI!


Myskväll

Eftersom att jullovet var ganska ansträngande så ser jag fram emot denna lugna start på sista terminen i skolan. Jag har precis duschat och klätt mig i pyamas. Till middag blir det potatisgratäng och grönsallad, sedan ska jag krypa ner i soffan och titta på någon dålig film med mina föräldrar.

Samt att jag saknar min Krille, som kommer hem från Indien på måndag! Då kan hon räkna med att jag vill vara som ett plåster på henne, men kanske ska försöka att låta bli - för allas trivsel.


Nillas Gyllene Regler

Well, ja. Jag har 3(4) regler när det kommer till hur jag väljer och lever. Kom och tänka på det i och med att jag har valt att åka till USA efter stundenten och får reaktionen att jag är supertuff som vågar. Självklart är jag supertuff, men det ligger mer i mitt val än så. Allt styrs av Nillas Gyllene Regler:

1. Ångra ingenting! Hur skulle det se ut om vi gick runt hela tiden och ångrade saker? Det finns en hel drös med saker som jag inte borde ha gjort, men jag har lärt mig från dem, jag har vuxit som person genom mina misstag. Man kan inte ändra det förflutna, men man kan ändra framtiden!

2. Våga! Ordet "kan" och "inte" får aldrig placeras i samma mening! Oavsett om det gäller att hoppa fallskärm eller berätta för en kille att man älskar honom så hjälper det inte att vela eller fega - gör det! Denna regel är förknippad med den första, för om man bestämmer sig för att man inte vågar så ska man vara på det klara med sig själv att man inte ska ångra det. Antingen gör man det nu eller aldrig. Och sedan får man leva med konsekvenserna, vad de än blir. Du lär dig något oavsett hur det går. 

3. Se inte hindren, se målet! Hur bitter kommer du inte bli om du bara ser vad som är omöjligt och inte vad som är möjligt? Istället för att bara se till allt som inte går, se till allt som går! Håll fokuset på målet och ta dig dit, fungerar inte första vägen du provar, ta en annan. Och minns: ingenting är omöjligt! 

(4. "Det finns en anledning till att det som händer händer!" Står inom parantes på grund av att detta är en regel jag endast drar till med vid uppgivenhet. Den är en otroligt tröstbar förlorarregel. När du står där och har blottat ditt hjärta för någon eller när du inser att fallskärmen inte vecklar upp sig okej och att det kommer bli ett hårt fall, då fungerar det oftast att tänka att det finns en anledning till att det gick åt helvete den här gången. Kanske du klarar det bättre utan Herr Hjärtekrossare, eller kanske ett brutet ben får dig att möta världens snyggaste doktor osv. osv. Detta är en regel kopplad till regel 3. För denna kan man behöva ta till när man snubblat över ett hinder man trodde man skulle ta sig över, och man kan behöva tänka så här för att hitta en ny väg mot målet.)


(Reklamavbrott: Tuppe,  the one and only Prinskorv)


Så. Anledningen till att jag kom att tänka på detta, som jag sade, var USA resan, men det var lite djupare än så. I höstas föll jag för någon speciell, men vågade aldrig säga något. Dock var jag hela tiden på det klara med att jag aldrig skulle låta mig ångra det beslut jag gjorde - att inte säga något. Det var ett beslut, och jag kan inte ödsla tid på att ångra det.

Därför börjar jag nu se det positiva med situationen. Hallå, jag är singel och går ut gymnasiet i vår! Jag är fast besluten att leva i drömmen "hela världen ligger öppen för mig", även om jag förstår innerst inne att det inte kommer fungera i det långa loppet. Men till att börja med så kommer jag inte ha någon som håller mig tillbaka här. 

Jag menar inte att det är dåligt att vara kär. Jag menar mer att jag är den personen som blir OTROLIGT kär och kan ge upp både det ena och det andra för att det ska fungera, det vill säga: inget USA. I alla fall inte nu. Jag skulle aldrig kunna åka iväg själv på mitt största äventyr hittills om jag hade någon som jag skulle se som min soulmate här hemma.
No, no.

Så jag kommer inte ens att titta efter något mer hållbart under våren.


bf + nilla = pappersplan


NillaJet - The best you could get!

Vi gjorde pappersflygplan idag på Pedagogiskt Ledarskapslektionen. Vi skulle spela en grupp 5-åringar när två ur klassen skulle vara ledare. Det var kul, men den ena hade itne mängder med tålamod...
Ledare: Men för fan...
Jag: Fröööken, vet du, min mamma säger att man inte får sväära!
Ledare: Jaha.
Jag: Frööööken, vet du vad duu sade?
Ledare: Nej?
Jag: Du sa... Du sa för faaa-an!

Så stolt!

Japp, du kan kalla mig Supernilla, gärna Snygga Supernilla, för jag har bockat av ännu en sak från min läx-to-do-list. Denna gång var det ett arbete som heter Den Förbjudna Sorgen och skulle ha varit inne precis innan jul.

Kvar återstår ett arbete kallat Omsorgens Historia och skulle ha varit inne för ett och ett halvt år sedan(Jag förstår inte varför min lärare fortsätter ge mig chanser och papper på uppgiften gång på gång, men jag tror jag ska göra det den här gången) samt ett arbete i hälspoedagogik som handlar om att jag ska coacha mig själv till att ta en vitamintablett per dag. Detta ska lämnas in idag, så jag tänkte göra det i helgen.

För nu är jag trött, jag ska gå till Coop Nära och köpa en frukt och lite juice. Har jag tur i plånboken blir det tuggummin också.

RSS 2.0