Pust! Stånk! Stön! Min barndom är väck!(förbannade chokladkaka)
Jag åt precis upp den sista raden i en marabou chokladkaka och är mätt till bristningsgränsen. Och det var bara en 100 grammare!
Jag minns den gamla goda tiden då jag kunde äta 250 gram choklad och sedan en burk ben och jerry på en och samma kväll, det var liksom inget stop, njutningen var oändlig! (kanske borde påpeka att min aptit oftast är oändlig en gång i månaden, dock...)
Kanske det blir så när man blir äldre. Jag menar, när jag var mindre så var min favoritstund på hela födelsedagen själva frukosten. För då brukade jag få en bakelse eller glass eller chokladbollar med ljus i att äta(men jag plockade bort ljusen så klart), och det var ju underbart! Nu känner jag däremot hur jag börjar bli som mamma, som misstänksamt sneglar mot bakelsen och sedan går och stoppar två mackor i brödrosten.
Härnäst kommer jag väl sluta tycka om pankaka, sluta gå på bio och dela en STOOOR popcorn med Lollo(som alltid, hittills, tagit slut), och kanske helt börja ogilla karusellerna på tivoli.
Inte för att det är något fel på min mamma, hon har helt enkelt funnit mer smak i ostbrickor istället för pankaka, dessvärre måste jag säga att jag är på väg i samma riktning nu, vid arton års ålder. Jag har också börjat ogilla att åka många av de karuseller jag förut gillade(snabb, snabbare, inte snabbast), utan går hellre runt och filosoferar vid olika lottstånd med mamma medan syster och pappa åker. Bion är dock åt andra hållet, från att ha varit okej är den nu <3
Det är i alla fall något som bryter min spikraka resa mot att bli en kopia av min mor. För vi gillar likasinnade, eller i alla fall människor som respekterar mina val, men inte copycats. Vart är personen i en sådan?
Jag minns den gamla goda tiden då jag kunde äta 250 gram choklad och sedan en burk ben och jerry på en och samma kväll, det var liksom inget stop, njutningen var oändlig! (kanske borde påpeka att min aptit oftast är oändlig en gång i månaden, dock...)
Kanske det blir så när man blir äldre. Jag menar, när jag var mindre så var min favoritstund på hela födelsedagen själva frukosten. För då brukade jag få en bakelse eller glass eller chokladbollar med ljus i att äta(men jag plockade bort ljusen så klart), och det var ju underbart! Nu känner jag däremot hur jag börjar bli som mamma, som misstänksamt sneglar mot bakelsen och sedan går och stoppar två mackor i brödrosten.
Härnäst kommer jag väl sluta tycka om pankaka, sluta gå på bio och dela en STOOOR popcorn med Lollo(som alltid, hittills, tagit slut), och kanske helt börja ogilla karusellerna på tivoli.
Inte för att det är något fel på min mamma, hon har helt enkelt funnit mer smak i ostbrickor istället för pankaka, dessvärre måste jag säga att jag är på väg i samma riktning nu, vid arton års ålder. Jag har också börjat ogilla att åka många av de karuseller jag förut gillade(snabb, snabbare, inte snabbast), utan går hellre runt och filosoferar vid olika lottstånd med mamma medan syster och pappa åker. Bion är dock åt andra hållet, från att ha varit okej är den nu <3
Det är i alla fall något som bryter min spikraka resa mot att bli en kopia av min mor. För vi gillar likasinnade, eller i alla fall människor som respekterar mina val, men inte copycats. Vart är personen i en sådan?
Kommentarer
Trackback
